Nog har jag arbetat
men jag har aldrig haft något riktigt jobb förut
Ett skrivbord där jag ska sitta
från morgon till arbetsdagens slut
Jag har lekt och levt på undantag
Tagit livet som det kommer, dag för dag
Nu ska jag få månadslön
få ansvar att säga ja och nej
Nu ska jag bli vanlig
och det skrämmer mig
Jag levde ensam,
då gör man precis som man vill
Man skiter i det mesta
när ingen är där och säger till
Det var fylla både vardag och helg,
det var botten upp, tugga och svälj
Men om en månad står jag framför prästen
och vet vad jag ska säg
Nu ska jag bli vanlig
och det skrämmer mig
Vill jag vara fattig men fri
eller ha pengar på banken
Medelmåttornas tyranni,
jag ryser vid blotta tanken
Kanske finns det värre saker
än Svenssonliv
Stadig inkomst
och ett litet familjekollektiv
Bara jag inte vaknar en dag
Och tänker ”han där i spegeln, det är inte jag”
Kärlek och trygghet och stabilitet
är helt okej
Det är att bli vanlig
som skrämmer mig
Ja, det är att bli vanlig
som skrämmer mig
Text och musik: Anders Hansson