Mörkret faller mitt på dan, skuggor slukar hela stan
Livet är en kraschad plan ur en dålig film eller taskig roman
Men det ger du blanka fan, du går rakt fram även om vägen kröker
Man pekar på dig full av hån, du vill bara härifrån
Tomma ord som ekar från en fånes gyllene saxofon
Sin gamla moders ende son, han vill leva men han dör han har försöker
Frestelserna spolas ut, människans krig tar aldrig slut
Ömkan brinner snabbt som krut, du gnäller högt med öppen trut
Men inser i din sannings minut att du är bara ännu en som inte hittar vad du söker
Bli inte rädd om du hör ett främmande ljud som stör
Det är bara jag som ulkar och klöker
Klättra inte för högt men undvik att falla, dina hemliga begär, heta eller kalla
Speglas i ögonen på dem som styr oss alla, det finns de som lyder och de som ska befalla
Gjut olja på tvivlets vågor om de svallar, det finns ingen plats för den som är vilsen och velig
Besvikelsens ord ylar som katten när trollkarlarna drar kaniner ur hatten
Gör allt ifrån lycka som löses upp i vatten till spädbarnsraffset som lyser i natten
Från luften och haven till den egna rabatten, ingen fläck på den här jorden är helig
Predikanter predikar om helvetets hetta, lärarna lär ut det de tror är det rätta
Livet är ett julbord för dem som redan är mätta, inget är så smutsigt att det inte går att tvätta
Till och med en president i sin ovala etta kan känna sig ensam och kelig
Varje lag har ett kryphål och en lucka, när skiten flyger gör du bäst i att ducka
Min bullshitreflektor är det ännu lite el i
Reklamen kör med sina trick, allt kan bli ditt på ett ögonblick
Du blir rik och älskad, snygg och chic, köp dig lycka på ett kick
Du glömde leva, livet gick ifrån dig medan du var konsument
Än är du osynlig, än är du sedd, du behöver inte vara rädd
Du ligger ensam i din bädd, hör en fjärran röst, lätt förklädd
Som frågar om du är beredd, du undrar vad som egentligen har hänt
En fråga blixtrar i din hjärna men inga svar når frågans kärna
Du är envis som synden och fortsätter spjärna emot fastän du mer än gärna
Skulle slita ner och stampa sönder den stjärna som frågan har tänt
Reglerna bestäms av de rika, för visa män och dårar lika
Men jag står inte till svars för något jag tänkt eller känt
De som måste lyda överheten fast de har genomskådat absurditeten
Som hatar sina liv men sitter fast i smeten, avundas den som rymt från konformiteten
Odlar sina blommor och passiviteten, vill inte bara vara ett investeringsobjekt
Det finns de som rättar drömmar och mål efter en eller annan partisymbol
Skandaler tvättas bort med tvål och alkohol, revor lagas med tråd och nål
Man pekar ut vem som ska vara allas idol men ingen ser vad som sker när ljuset är släckt
I ekorrhjulet med brinnande tunga gurglar han när han försöker sjunga
Stukad och bruten i medelmåttighetens klunga har han hoppat av från karriärens gunga
Vill dra ner i samma grop alla lovande och unga, skillnader försvinner om vi är klädda i samma dräkt
Jag vill inte leva upp till någon norm, alla är inte stöpta i samma form
Det känns okej även om jag inte är perfekt
Sura, gamla kärringar fäller sin dom över dem som fortfarande står i blom
Hycklar i sina försök att vara from, kapitalets omsorg ekar tom
Biter hårt med löstandsgom, lika falsk som leendet de ler
Blinda mördare försvarar den nöd de sprider av egen vinning snöd
Lika kalla i hjärtat som den död de tror de ska slippa genom det stöd
Gud ger men den förhoppningen är spröd, de tror att fel blir rätt om de bara ber
Överfulla gravar med skändade lik, olyckor, krig och gränslös tragik
Men det är alltid någon som blir rik enligt en iskall och tröstlös logik
Jag snyftar tyst för ingen hör mina skrik, ibland känner jag att jag inte pallar mer
Jag drömmer ofta om något annat än det här, men jag antar att livet är som det är
Men ändå, det måste kunna vara bättre än det vi ser
Text och musik: Anders Hansson