På en gata någonstans, det spelar ingen roll var
Sover en flicka som saknar mor och far
Varje natt så önskar hon i drömmen att hon minns hur de såg ut
På hennes magra axlar hänger klänningen i trasor
Aldrig ska hon glömma alla livets fasor
Verklighetens sagor har sällan eller aldrig lyckligt slut
Hon har inte tid att vara bitter men djupt i hennes bröst
Viskas frågan ”varför” med underdånig röst
Och den sprider sig som ringar över ytan på världssamvetets hav
Där seglar potentater i osänkbara skepp
De känner ingen sjögång, de hänger inte läpp
De tror att flickan och de själva ska får ro när hon ligger i sin grav
Här går vi och gnäller över kraven livet ställer:
Att leva upp till reklamens ideal
Det blir en jävla stress när minsta lilla petitess
Får samma proportion som om den vore rent katastrofal
Vad hindrar egentligen oss att känna lycka
Varför kan vi inte släppa vår mentala krycka
Och dra bekvämlighetens gasväv från ögonen och se
Att vi har alla möjligheter att ha ett fullgott liv
Vi fick fyra ess på hand i livets första giv
Vi kan spela bort vår tid men aldrig skylla vår förlust på croupiern
Text och musik: Anders Hansson