Punschpraliner

Du vaknar varje morgon med en oro i ditt bröst
Som bara växer under dagen för att på kvällen vara som störst
Du söker efter källan som kan släcka ut din törst
Men slagrutans spets pekar åt alla håll
När alla ord har blivit sagda och pianot har blivit stumt
Och allt du någonsin skrivit bara låter dumt
När det ända raka visar sig vara krumt
Känner du dig då inte lite för trött för rock’n’roll

Lille man, lille konstnär, trodde du att stora verk skulle skapas här hos dig
Dina punschpraliner frestar bara mig
Finns det någon där ute som skulle kunna tänkas bjuda till
Lille man, lille konstnär, är det det du vill

Det är lätt att förstå att din dag känns lång
När enda glädjen är en ifylld tipskupong
Du är säker på att du har fått din sista sång
Det är sorgligt att se men säkert värre att vara med om
Bubblorna brister som bubblor alltid gör
Du vill vara inne men står ständigt utanför
Det verkar som om det faktiskt kvittar vad du gör
Du vet var de svävar men du får aldrig se dom

Du förtär dig själv, blir magrare var dag
Du vill ta det som en man men du är alltför svag
Du vet att det är brottsligt att bryta mot Jantes lag
Sanningen göms av svartsjuka profeter
Du flyr från din skugga men likafullt
Klamrar den sig fast vid din häl och vid din skult
Du skriker och du slår men inget slags tumult
Kan någonsin få dig att glömma vad du heter

Du står och ser hur gifter smyger runt din knut
Sirenerna tjuter, röken väller ut
Om någon minut är slaveriet slut
Du står och väntar på att klockan ska slå fem
Naglarna spricker som träet i din gitarr
Du vill vara en gycklare men inte någon narr
Men somliga dagar är världen så bisarr
Att inte ens de döda kan står ut

Text och musik: Anders Hansson