Ring en doktor, jag behöver något slags dropp
Det bultar och det spränger och det skriker i min kropp
Det haglar på mitt plåttak, det tjuter i kaminen
Det lilla som blir över sväljs utav maskinen
Orden faller samman och ändrar sin betydelse
Kan man säga något nytt med samma ordalydelse
Mening har blivit meningslöst, som rötter utan jord
En klapp på axeln är bara en gest och ord är bara ord
Realisten har blivit pessimist, optimisten har blivit galen
Dåren är den ende som vågar bjuda upp på balen
Vad bryr han sig om alla dem som ler bakom hans rygg
Han är hellre dum och lycklig än cynisk, snygg och stygg
Deras samvete är rymligt, de svär sig fri från skuld
Löftena de gav en gång har vittrat ner till mull
De ser inte tillbaka, eftertanken gör en blek
De är rädda att bli svikna, därav deras svek
Den samvetslöse säljer vapnet och patronen
Längst ner på botten hittar man maten till kanonen
De säger att de sprider frihet men de sprider bara nöd
Det är ju så i livet att den enes död är den andres bröd
Jag ser så djupt jag kan i kulan av kristall
Jag medger det är grumligt men jag ser något i alla fall
Jag fruktar att jag ser rätt, jag hoppas att jag ser fel
Kanske är det bäst att jag behåller vad jag ser för egen del
Text och musik: Anders Hansson