Mörkret
Mörkret faller mitt på dan
Skuggor slukar hela stan
Livet är en kraschad plan
Ur en dålig film eller taskig roman
Men det ger du blanka fan
Du går rakt fram även om vägen kröker
Man pekar på dig, full av hån
Du vill bara härifrån
Tomma ord som ekar från
En fånes gyllne saxofon
Sin gamla moders ende son
Han vill leva men han dör när han försöker
Frestelserna spolas ut
Människans krig tar aldrig slut
Ömkan brinner snabbt som krut
Du gnäller högt med öppen trut
Men inser i din sannings minut
Att du bara är ännu en som inte hittar vad du söker
Bli inte rädd om du hör
Ett främmande ljud som stör
Det är bara jag som ulkar och klöker
Klättra inte för högt men undvik att falla
Dina hemliga begär, heta eller kalla
Speglas i ögonen på dem som styr oss alla
Det finns de som lyder och de som ska befalla
Ljut olja på tvivlets vågor om de svallar
Det finns ingen plats för den som är vilsen och velig
Besvikelsens ord ylar som katten
När trollkarlarna drar kaniner ur hatten
Gör allt ifrån lycka som löses upp i vatten
Till spädbarnsraffset som lyser i natten
Från luften och haven till den egna rabatten
Ingen fläck på den här jorden är helig
Predikanter predikar om Helvetets hetta
Lärarna lär ut det de tror är det rätta
Livet är ett julbord för dem som redan är mätta
Inget är så smutsigt att det inte går att tvätta
Men till och med en president i sin ovala etta
Kan känna sig ensam och kelig
Varje lag har ett kryphål och en lucka
När skiten flyger gör du bäst i att ducka
Min bullshitreflektor är det ännu lite el i
Reklamen kör med sina trick
Allt kan bli ditt på ett ögonblick
Du blir rik och älskad, snygg och chic
Köp dig lycka på ett kick
Du glömde leva, livet gick
Ifrån dig medan du var konsument
Än är du osynlig, än är du sedd
Du behöver inte vara rädd
Du ligger ensam i din bädd
Hör en fjärran röst, lätt förklädd
Som frågar om du är beredd
Du undrar vad som egentligen har hänt
En fråga blixtrar i din hjärna
Men inga svar når frågans kärna
Du är envis som synden och fortsätter spjärna
Emot fastän du mer än gärna
Skulle slita ner och stampa sönder den stjärna
Som frågan har tänt
Reglerna bestäms av de rika
För visa män och dårar lika
Men jag står inte till svars för något jag tänkt eller känt
De som måste lyda överheten
Fast de har genomskådat absurditeten
Som hatar sina liv men sitter fast i smeten
Avundas den som rymt från konformiteten
Odlar sina blommor och passiviteten
Vill inte bara vara ett investeringsobjekt
Det finns de som rättar drömmar och mål
Efter en eller annan partisymbol
Skandaler tvättas bort med tvål och alkohol
Revor lagas med tråd och nål
Man pekar ut vem som ska vara allas idol
Men ingen ser vad som sker när ljuset är släckt
I ekorrhjulet med brinnande tunga
Gurglar han när han försöker sjunga
Stukad och bruten i medelmåttighetens klunga
Har han hoppat av från karriärens gunga
Vill dra ner i samma grop alla lovande och unga
Skillnader försvinner om vi är klädda i samma dräkt
Jag vill inte leva upp till någon norm
Alla är inte stöpta i samma form
Det känns okej även om jag inte är perfekt
Sura, gamla kärringar fäller sin dom
Över dem som fortfarande står i blom
Hycklar i sina försök att vara from
Kapitalets omsorg ekar tom
Biter hårt med löstandsgom
Lika falsk som leendet de ler
Blinda mördare försvarar den nöd
De sprider av egen vinning snöd
Lika kalla i hjärtat som den död
De tror de ska slippa genom det stöd
Gud ger men den förhoppningen är spröd
De tror att fel blir rätt om de bara ber
Överfulla gravar med skändade lik
Olyckor, krig och gränslös tragik
Men det är alltid någon som blir rik
Enligt en iskall och tröstlös logik
Jag snyftar tyst för ingen hör mina skrik
Ibland så känner jag att jag inte pallar mer
Jag drömmer ofta om något annat än det här
Men jag antar att livet är som det är
Men ändå, det måste finnas något mer än det vi ser