Världen är för hård för mig
Jag blir liten och timid
Varje dag en hotfull blick
Och jag ger mig utan strid
Hon är där när jag behöver tröst
Trycker mig tätt intill sitt bröst
Och jag får vila, vila en liten stund
Jag får vila, vila en liten stund
Vem kan man tro på, vem är vän
Det pratas så mycket bakom ens rygg
Man duger en kort period men sen
Sticker de kniven i ens rygg
Hon är där när jag behöver tröst
Trycker mig tätt intill sitt bröst
Och jag får vila, vila en liten stund
Jag får vila, vila en liten stund
Snart tjugonio, man borde lärt
Att folk inte alltid är att lita på
Man är känslig som prinsessan på sin ärt
Men människorna är så små, så små
Hon är där när jag behöver tröst
Trycker mig tätt intill sitt bröst
Och jag får vila, vila en liten stund
Jag får vila, vila en liten stund
Jag förbluffas av den trångsynthet
Som numer kallas sunt förnuft
Jag vill lägga bort min långsinthet
Men då måste jag först ut och hämta luft
Hon är där när jag behöver tröst
Trycker mig tätt intill sitt bröst
Och jag får vila, vila en liten stund
Jag får vila, vila en liten stund